Sååå trööött!

Igår kände jag mig inte alls gravid, ingen växtvärk, ingen speciell hunger, bara lite ömma bröstvårtor. Var helt säker på att det skitit sig och jag snart skulle börja blöda eller ännu värre, få ett ma, och inte alls upptäcka att det dött förrän långt senare.

Men somnade vid 19 igår kväll och vaknade på natten, lite småhungrig och rastlös i kroppen. Var vaken i drygt en timme innan jag lyckades somna om. Morgan var gullig och hade köpt en massa småyoghurtar som jag kan äta under mina nattliga maträder... ;-) Idag är växtvärken tillbaks och jag känner mig lugnad (även om jag ibland kan få för mig att det smärtor inför ett kommande missfall). Jobbigt att vara så paranoid från och till. Jag väntar ju barn - inte missfall. Och skulle det värsta ske så får jag tänka så att det var inte meningen att det skulle överleva på grund av något allvarligt fel.

Malin på jobbet är också gravid, och det är bara hon och Fanny på jobbet som vet. Skönt att prata med någon som är i samma sits om både det ena och det andra. Hon är i vecka 15 och jag är i vecka 6 nu (5+3). Andra trimestern, när den värsta missfallsrisken är över, startar om 46 dagar.

Idag har jag mest gått omkring och gäspat och känt att det är otroligt jobbigt att gå i trappor och att anstränga sig överhuvudtaget. Kommer inte vara så roligt sällskap hemma nu framöver misstänker jag.